Direktlänk till inlägg 9 september 2012
Gårdagen hade ett fullspäckat schema. Vi som trode att vi hade fullt upp med att förbereda för en kräftskiva till kvällen fick ett litet sms med en förfrågan att vara med på kulturnatten också. Klart man inte tackar nej till det, har ju blivigt lite av en tradition. Det fick bli lite tidigare i år bara, det blev kulturdagen istället. Vi började gå dit samma år som jag blev gravid med William. Eller första året blev det bara Anders som gick eftersom jag var så trött, jag trode jag hade fått någon influensa eller nåt, men det visade sig vara lilla William som spökade lite.
Aja, sagt och gjort vi packade in familjen i bilen och begav oss till Uppsala. Ungarna ner i vagnen och sedan var det bara att strosa omkring bland alla stånden på stan. Det blev att handla på det obligatoriska chokladbollsstället och så smakade vi några munkar, det var populärt hos William. Det som var mest spännande tyckte William att titta på alla svampar, det var många som sålde kantareller. William frågar nästan varje gång vi är ute och promenerar om vi inte kan ta och hitta en stor svamp, tydligen så brukar han ställa samma krav på fröknarna på förskolan när de är på utflykt. Stora svampar är väldigt roliga just nu. Vid ett annat stånd så var det några som sålde honung antar jag för de hade med sig en liten biodling. Det var super spännande att titta på bina och när vi gick därifrån så sa William "titta bina mera".
När vi kom hem var det dags att förbereda inför kräftskivan. Vi skulle bli en hel del grannar ifrån gatan. Ungefär 1,5 timme innan vi skulle börja så öppnade sig himelens portar fullständigt. Jag vet inte riktigt om det regnade eller haglade, men det gick över lika fort som det började, sedan höll det sig borta. Vi satte på barnen regnkläder iaf. William verkade se fram emot när han skulle få äta kräftor med Vilma. Han hade ju dock ingen aning om vad kräftor var, men nyfiken var han när han väl fick hålla i en. Han åt väl upp den första som Anders skalade åt honom, sedan höll han sig till den andra maten, som han mumsade i sig ordentligt av. Han verkade tycka det var mysigt att sitta ute och äta och satt kvar längst av alla barnen, stora som små och åt och var nyfiken. Till slut så hoppade även han ner och lekte med de andra barnen. Vi var väl ute till nästan 23, det var en helhärlig kväll som vi verkligen får göra om någon gång.
Nova var också med på ett litet hörn och var minst lika nyfiken som storebror. Hon satt så snällt i sin barnstol och tittade sig omkring bland alla våra grannar. Det fanns otroligt mycket att titta på att hon nästan glömde bort att äta. I vanliga fall brukar hon skrika rätt högt när man matar henne för långsamt, men igår så var det Anders som fick påminna henne om att hon skulle äta också.