Direktlänk till inlägg 20 april 2012
Jag började dagen med att ramla i trappan, eller nja inte ramla utan halka ner ett par trappsteg. Vi borde verkligen sätta något halkskydd, inte för att det händer så ofta, men snart börjar ju William gå i trappan själv också, och då kan det ju hända oftare. Jag har nog bara ramlat en två tre gånger och Anders bara en och vi har ju bott här över ett år. Hur som helst så var det tur att jag inte bar på ett barn just då, då vet jag inte vad jag hade gjort. Det gick väl bra tyckte jag, det gjorde lite ont i lilltån men jag tog av strumpan och tittade och tyckte inte jag såg nåt. Lilltån är ju inte så lätt att vika även när den inte gör ont och vifta kunde jag ju göra så jag tyckte det inte var så farligt.
Sedan hade jag tänkt att äntligen skulle William få gå ut lite som han älskar så mycket, men vi har ju hållit oss inne medan han har varit sjuk. Ja då får det för sig att snöa idag, och då känner inte jag att gå till lekplatsen direkt. William stog och tittade ut vid altandörren och sa "ute kallt" fast han såg ändå så himla sugen på att gå ut. Vi får hoppas på en fin härlig helg så vi kan vara ute massor. kanske synd att man inte har en stor skräpig gård som man borde städa upp så kunde man ju göra lite nytta också. Aja, vi har ju ett skräpigt förråd som borde rensas istället iofs.
Sedan när Anders kom hem så for vi iväg en sväng till gränby för att handla lite presenter. Det är en populär månad att fylla år i nu. Det skulle ha blivit en liten picknik lunch imorgon med födelsedagsbarnet men det får nog bli någon sorts innevarriant av det, eftersom vädret inte är direkt piknick väder. Så jag knatade runt på Gränby med barnvagnen och båda barnen, tyckte väl att det känndes lite i tån då med men det var säkert inget.
Till middag blev det korv och macaroner för att William gillar korv, han har inte riktigt fått upp aptiten efter sjukdomen så vi ville att han skulle börja äta nu. Det gick trögt. Till lunch åt han bara en köttbulle och till middag så blev det bara ett par korvbitar. Vi tänkte att det går nog att muta i honom lite mer mat så vi tog fram kexen som han fick i påskägget och tyckte så mycket om. Han brukar hosta till när han äter dem men jag har väl inte tänkt på att det är kanske varje gång. Den här gången satte han ordentligt i halsen först en gång så jag fick dunka honom i ryggen sedan en gång till och då fick jag ta och klämma honom på magen. Jag har ju gjort det på förskolan flera gånger men Anders blev riktigt rädd. Vi kom fram till att kakorna måste vara för hårda och han väljer att inte tugga dem så mycket och sväljer därför för stora bitar. Så i soporna med resten av kakorna.
När jag tryckte han på magen så fick han ju upp kakan men han fick upp mer än så, han lyckades få med hela middagen också. Så all näring vi just fått i honom åkte ut lika fort. Ja han kommer troligtvis vakna och vara hungrig inatt. Sånna här gången man önskar att han drack välling.
Eftersom han kräktes på mina strumpor så var jag tvungen att ta av dem och då såg jag ju hur tån egentligen såg ut. Den var kanske inte så fin som jag hade trott. Den går ju fortfarande att vifta på, men undra om man borde besöka någon för den.
Jag tycker inte den ser så farlig ut. Anders tycker jag ska åka in. Men men jag tror jag tar och sover på saken. Nu får vi hoppas att vi klarar oss ifrån olyckor på ett tag. William hoppar nu runt i våran säng och är inte ett dugg trött. Han sitter och tittar när pappa spelar lite DS. Nova ligger och pratar i spjälsängen trots att hon varit vaken supermycket idag. Ja inte hade man trötta barn idag inte.